Det kändes lite absurt att svänga runt ett hörn och plötsligt se Eiffeltornet i bakgrunden.
Lite som när man gick i Rom och plötsligt var enorma Colosseum framför en.
När vi gick på den här gatan minns jag att jag tänkte att det kändes lite som New York.
Allt ska alltid jämföras med New York… En aning tröttsamt, måste jag själv medge.
Nu var vi redan såhär nära! Men vi hade inte ätit något på flera timmar,
så vi var tvungna att stanna och äta före vår slutliga destination.
Inte sniglar precis, men gott och billigt!
Det blev plötsligt väldigt kallt, mörkt och regnigt när vi kom fram. Och sen blev jag förkyld. Det är konstigt ibland när man blir förkyld mitt under dagen, sådär bara. Det känns naturligare att vakna en morgon och vara förkyld än att det plötsligt slår en från ingenstans.
Jag vet inte vad jag hade väntat mig, men blev väldigt förvånad över hur stort Eiffeltornet var på nära håll. Det var mäktigt att se något så stort, men mängden turister under tornet var nog lite störande. Särskilt när det kryllade med typer som ville sälja selfie-pinnar och annat onödigt.
Vi gick inte upp i tornet, det räckte att se det underifrån.
Här kunde man ha blivit rädd, om man alltså har fobi för clowner.
Daniel försökte vara rolig med mitt paraply.
Definitivt värt ett besök om man är i Paris! Trots regnet, förkylningen och turistmassan.
-Mandy
adventures with dandy 