Nu kommer vi hem!

Nu är den värsta stunden av resan här. D.v.s. då vi måste packa våra sista saker och börja köra mot flygfältet, köra bort, köra hem. På grund av vårt turistvisum får vi stanna här i endast 90 dagar. Vi stannar 85. En dag funderade vi på hur det skulle se ut om vi bara hade köpt en ”one-way”-ticket. Skulle vi nu också vara på väg hem? Skulle vi vara färdiga att lämna allt det här bakom oss? Eller skulle vi stanna längre? Jag sa direkt att vi nog skulle stanna längre. Men hur länge? Egentligen är det helt bra att det finns en ”deadline” på hur länge vi får vara här, för hur skulle vi annars kunna ta det beslutet att åka hem? Sen när vi tröttnat på L.A? Jag har svårt att tro att det någonsin skulle hända. Sen när våra sparkonton är tomma? Då skulle vi nog inte vara så lyckliga hemma i Finland. Så kanske det är bättre såhär.

För att göra avfärden lättare för oss båda har vi under de senaste veckorna börjat en lek som går ut på att lista upp saker man ser framemot där hemma. Vi säger turvis en sak som vi är glada över och den andra får inte säga samma sak. Det brukar låta såhär:

Jag: Att träffa vänner
Daniel: Att spela videospel
Jag: Att träffa familjen
Daniel: Att spela dataspel
Jag: Vår lägenhet
Daniel: Att spela videospel med pojkarna

Osv.

Och sen känns det bättre en liten stund. För snart får vi duscha i vår ordentliga dusch, gå på promenader i Brunnsparken, gå barfota på varma klippor på holmen, ordna fester, träffa vänner och familj, laga mat (!), spela videospel, tala i telefon, tjäna pengar, komma vidare i studierna, sitta i vår sköna soffa, sova i vår skönaste säng (<3), åka spårvagn i Helsingfors, gå på middagar, ordna middagar. Vi behöver de här listorna för att göra avfärden mindre ångestfylld.

Och det hjälper också att veta att båda är på samma våglängd gällande framtiden. Det vi är 100 % säkra om är att det här inte var vårt sista äventyr. Så nu försöker vi stänga våra väskor och lovar att inte säga hej då till varken palmerna eller L.A. Vi ses snart igen, säger vi och checkar ut för en sista gång under det här äventyret. Vi kommer hem med lite solbrändare hy, längre hår (jag), längre skägg (Daniel), tyngre väskor, lättare plånböcker och lyckligare hjärtan. Snart ses vi!

PS. Eftersom vi är inte ännu hunnit blogga om våra sista dagar kommer vi nog att skriva några inlägg ännu hemifrån.

– Mandy